Nu har jag  inte tränat sedan i mitten av augusti och det känns kan jag säga. Känner mig som 100 år - minst.

Jag håller fortfarande en bra mathållning med min omelettfrukost och proteinrika mellanmål men jag hinner inte med att träna.

Prioritering är jag säker på att många tänker och javisst, man har alltid ett val.

Mitt problem har varit att jag under drygt två månader har haft problem med stressen och då finns ingen motivation alls.Då handlar det bara om att överleva och hålla sig upprätt.  Nu när jag mår bra så är min kollega på semester en månad och jag måste göra hennes jobb också vilket resulterar i fler arbetstimmar. Jag brukar börja min arbetsdag hemma kl. 06 och avsluta den hemma runt kl 19. Då har jag naturligtvis varit på kontoret däremellan.. Sen har jag två barn med allt vad det innebär i bla  läxläsning och aktiviteter.  Den enda tid jag har är helgerna men jag känner själv att det inte räcker till. Det är en vecka kvar till kollegan kommer tillbaka så jag får ge mig till tåls den här veckan också. Eftersom fötterna gör så ont så får det bli simning som motion veckan efter.

Förra veckan var jag på alternivmässan i Solna med en kompis och det var en härlig dag. Många intressanta föreläsningar och mycket härliga människor. Jag var även på en reading hos Benny Rosenqvist. Inte för att jag någonsin har tvivlat men han var otroligt träffsäker.

Jag har äntligen tagit kontakt med Masegården för att boka upp "min vinst". Tänkte ta den i april, att få uppleva våren i Dalarna är något jag verkligen ser fram emot. Sen ger det mig lite mer tid att nå mitt nästa delmål som är 77 kilo.Jag vill ha kommit dit innan jag utnyttjar min vinst.  Jag har på inget sätt gett upp - trots motgångarna som har varit.

Jag har ännu inte hittat tillbaka till samma motivation som i våras men är på god väg -det kommer.

//Anna

Nu känns det äntligen som att jag har lyckats ta mig tillbaka till en normal tillvaro. För varje gång jag drabbas av stresskänningar så blir det jobbigare och jobbigare att ta mig tillbaka. Det blir svårare och svårare att få tillbaka lugnet i kroppen och huvudet - det tar framför allt längre tid. 

Som jag skrev tidigare så orkar jag inte tänka på mat och vikt när jag är dålig utan jag äter det som serveras och när jag nu ställde mig på vågen häromdagen så ser jag att jag har gått upp 4-5 kilo. Det är så surt efter allt slit och kämpade under våren och sommaren men men......

Den enda trösten är att jag inte har trillat dit i dåliga matvanor och sitter och vräker i mig godis och bullar - för det gör jag verkligen inte.

Jag tror att viktökningen beror på tre saker:

dålig kontroll på vad jag har stoppat i mig - jag har inte orkat föra bok

avsaknad av motion - pga hälsporren har jag inte kunnat gå som jag brukar och det är framför allt vardagsmotionen som har blivit lidande.

stressen - kroppen klarar inte av att förbränna när den är i stress

Min gamla våg gick ju sönder i somras så jag tog hem en gammal ifrån landet. Tänkte investera i en ny framöver så att jag är säker på att den visar rätt.

Sedan drygt en vecka har jag återgått till framgångsreceptet i somras med omelett till frukost och Kesella med färska blåbär till mellanmål. Jag äter mungbönor och ris med lite sallad till lunch, vilket jag känner att jag mår bra av. Till middag blir det lite varierat men mestadels kyckling och sallad.

Jag har även börjat promenera lite smått och är ute åtminstonet en dag varje helg. Nu när hösten är här är det så underbart att vara ute, vilka färger..

Jag har bokat tid för Stötvågsbehandling av min hälsporre, ska se om den nya tekniken ger resultat. Jag har ju haft ont sedan i maj så nu får det räcka.

Har även börjat simma igen, går en gång i veckan - ska gå dit om en liten stund.

Jag känner att jag är på bana och sakta men säkert tar mig tillbaka till goda rutiner. Tyvärr med 5 extra kilon på kroppen......

//Anna

Nu är det några veckor sedan jag skrev och det beror inte på att jag har gett upp, inte alls.

Det är istället så att jag tyvärr inte lyckades något vidare med att hålla stressen borta utan jag har varit rätt risig under flera veckor. När den typen av återfall av utbrändheten kommer så finns det inget annat i huvudet än att bara överleva dag för dag. Tack och lov har jag min yoga och meditation som gör att jag rätt snabbt kommer på bana igen. Trist att det händer just nu eftersom jag ska börja mina studier vilket kommer att kräva lite av mig.

Egentligen så ska jag inte göra någonting som ställer krav på mig men jag vill så gärna ta yogan ett steg längre och gå en lärarutbildning så det får vara värt ett försök. Blir det för mycket så får jag väl hoppa av. Det är dessutom på distans och på kvartsfart vilket innebär 10 timmars läsande i veckan. Det tror jag att jag ska hinna utan att stressa upp mig för mycket.

Vikt och mat mässigt så går det därmed siså där. Jag står kvar på mina 85 kilo, har natuligtvis inte lyckats gå ner mer. Det beror säkert på att jag inte har orkat följa mina "säkra kort" utan har tagit det som finns serverat.

Jag ska ta nya tag så fort jag känner att jag orkar, vilket förhoppningsvis blir snart.

//Anna

Hälsporren fortsätter att bråka med mig och gör att jag inte kan röra mig ordentligt vilket är jättefrustrerande. Jag som är van att gå till och från jobbet och därmed få min dagliga dos av vardagsmotion..... Nu blir det till att åka buss så att hälen får vila så mycket som möjligt.  Som så ofta när höstterminen startar så har mina kära barn kommit hem med förkylningar som de så snällt delar med sig av. Jag är tvärförkyld med en envist rinnande näsa och en hosta som inte liknar någonting. Bara förkylningen försvinner så ska jag ta mig till simhallen, jag saknar verkligen att röra på mig. Jag har även satt fart igen med att yoga varje morgon, det har jag inte gjort på flera månader och det känns i kroppen. Det tar ett par veckor men sen kommer effekten av yogan och det är en underbar känsla.

Dessutom börjar ju gruppyogan på torsdag - ser fram emot att se vad Malin kommer att göra av terminen.

På tal om yoga så har jag länge funderat på om jag inte ska gå en yogalärarutbildning. Jag är inte så säker på att jag vill ha det som heltidsjobb utan det främsta syftet är att skaffa bättre kunskap för min egen skull. För att kunna gå utbildningen krävs att man har en grundkunskap i anatomi. Jag har precis fått veta att jag har blivit antagen till en distanskurs i anatomi som startar nu i veckan och det känns jätteroligt - ett steg i rätt riktning.

Jag är inne i en period där det egentligen är för mycket för mig på jobbet och jag känner av stressen. För att inte kliva över gränsen så gäller det att hushålla med energi och för min del även att skapa tydliga rutiner som jag följer varje dag. Jag har därför inte tillräcklig energi för att orka tänka på mat och vikt så för att inte riskera att förstöra det jag har byggt upp så kommer jag att köra på säkra kort framöver. Det innebär för min del att jag kommer att äta samma mat varje vardag - mat som jag har räknat ut kalorier på.

Min vardag kommer att se ut på följande sätt:

Frukost: Havre & Quinoa gröt med färska blåbär och 1 dl havremjölk

Mellanmål: Ett kokt ägg och kaffe med mjölk

Lunch: 2dl mungbönor, 1 dl ris och 4 msk salsa (avocado/tomater/koriander/gurka/rödlök/olivolja/citron)

Mellanmål: Kaffe med mjölk och en smörgås med skinka/ost ej smör

Middag: En kokt kyckingfile med grekisksallad utan olja

Kan låta tråkigt men för mig har mat gått ifrån att vara tröst/belöning till att bara vara bränsle och det är helt fantastiskt att ha kommit så långt. Jag hoppas att jag kan fortsätta med den inställningen.

//Anna

Usch vad det går trögt just nu....

De senaste två veckorna har rullat på i ett fasligt tempo. Har hunnit med finbesök ifrån Cypern, Petra med son. Det var två år sedan vi sågs senast så det var roligt att höra hur allt är på ön. Jag flyttade ju därifrån 1996 och mycket har hänt sedan dess....

Jag har inte orkat räkna kalorier de senaste veckorna och även om jag inte  har vräkt i mig så har jag lyckats lägga på mig två kilo.

Hur trist som helst men jag tänker inte ge upp för det utan nu gäller det att hitta tillbaka till fokus. Jag har tyvärr fått hälsporre och kan inte promenera längre så motionen ligger lite på is. Tack och lov har simhallen öppnat igen så jag tänker försöka ta mig dit en eller ett par gånger i veckan.

Pratade med Katarina i förra veckan och gick igenom hur jag ska fortsätta att ta mig framåt/nedåt. Det är fortsatt ett intag på 800 kcal färre än förbrukning som gäller och mer protein än kolhydrater. Däremot ska jag framöver försöka satsa mer på kost än motion. Katarina menar på, helt rätt, att min värsta fiende är stressen och sätter jag för höga målsättningar så finns risken att jag det känns pressat. Bättre då att hålla igen på maten och ta det lite lugnare med träningen. Det passar mig rätt bra just nu eftersom vi är mitt inne i budgetarbete på jobbet och det kommer att kräva sin tid.

Om ett par veckor börjar även yogan på torsdag kvällar, det ser jag fram emot hur mycket som helst.....

Anna

Så var nu första semesterveckan snart avklarad - det går alldeles för fort. Jag var ute på en lång och härlig promenad med Jenny i söndags, nästan två timmar runt Djurgården. Varje gång vi går "långa rundan" konstaterar vi att Stockholm faktiskt är en otroligt vacker stad. Vi behöver inte promenera mer än tio minuter så är vi ute som på landet. Gröna ängar, skog och vatten - härligt.

I måndags tog jag och barnen tåget till min systers landställe i Vingåker. Vi hade några underbart härliga dagar med henne och hennes familj - tack syster, Bosse och Sandra !!

I torsdags bar det av till landet i Grisslehamn dit även min kompis Monika kom. Vi har haft fantastiskt väder och bara myst. Spelat kubb och sällskapsspel, läst, bättrat på solbrännan, varit på loppis och plockat bär.

I dag lyckades jag få ihop ca 2,5 liter blåbär bara genom att plocka på tomten. Vi åker hem på tisdag så än finns det tid att plocka mer.....

Finns det något godare än färska bär ??

//Anna

Trots det förargliga kilot som jag har gått upp senaste veckan så står jag kvar på 85 kilo vilket är 12 kilo under min startvikt. Det är också mitt första delmål och där jag hade lovat mig själv att gå till Linda och fixa naglar som belöning - vilket jag nu har gjort. Jag har hållit den vikten i snart två månader så det känns rätt säkert.

Tyvärr står vågen envist still på 85 kilo men det har som sagt varit extremt mycket jobb de här tre veckorna så jag är inte helt förvånad. Måste jobba nu i helgen för att göra i ordning månadsavslutningar men sen börjar jag en ny omgång semester på måndag - den här gången två veckor.

Då blir det mindre stress och lättare att hålla koll på mellanmål.

Jag kommer att åka med barnen till min systers landställe i Vingåker ett par dagar och sedan åka till landet i Grisslehamn där jag får besök av bästa  Monika. Sista veckan har jag inget bestämt, hoppas på fint väder så att jag och barnen kan gå till poolen och bada.. Tyvärr kan min man inte vara ledig de här två veckorna så det blir jag och tjejerna.

Imorgon är det dags för långa rundan runt Djurgården med Jenny. Det var ett tag sedan vi sågs så det ser jag fram emot.

//Anna

I torsdags var jag åter nere i Göteborg, denna gång för att hämta hem äldsta dottern som vi lämnade kvar hos storesyrran. Jag åkte ner med tåget kl. 06:00 och satt sedan och jobbade på ett av våra hotell i stan. För övrigt det hotell som vi alltid bor på när vi är i Götet. Ett fantastiskt hotell med en underbara atmosfär och energi. Dessutom är det alltid roligt att träffa kollegor som man inte träffar så ofta. Jag hade en härlig dag men blev enormt trött av allt tåg.

Helgen har jag tillbringat på en grundkurs i Ayur Veda här i Stockholm. Jag har nosat på ämnet tidigare men har verkligen ingen stor kunskap. Det har varit en otroligt intensiv men givande helg. Det som slog mig mest är att det faktiskt inte behöver vara så komplicerat utan man kan med väldigt små förändringar uppnå väldigt mycket hälsa. Vi pratade mycket om mat, stress, sömn och omvärldens påverkan på hur vi mår. Jag blev enormt inspirerad och har redan bokat en konsultation för att få reda på vad just jag bör göra och tänka på för att uppnå mer hälsa. Det är så härligt att ha något att se fram emot.  Tack snälla Peter för en lärorik och härlig helg.

Viktmässigt har det gått så där.....

Jag ställde mig på vågen i morse och insåg att jag faktiskt har gått upp ett kilo - hmmmm

Ska jag ransaka mig själv så tror jag att det är oregelbundenheten som är boven i dramat. Jag har slarvat med mellanmålen och motionen pga mycket jobb. Jag har visserligen varit ute med stavarna men inte tillräckligt ofta. Bara att erkänna och ta till sig. Imorgon är en ny dag med nya möjligheter så nu är det fokus på regelbundenhet.

Har en vecka kvar på jobbet och sedan är det dags för ytterligare två veckors semester - ska bli så skönt.

//Anna

Så har jag nu avverkat en vecka på jobbet och tyvärr kan jag inte säga att det är speciellt sommarlugnt. Jag har haft mer att göra än vad jag hade önskat och jag känner att stressen kryper tillbaka lite smått.  Det finns en massa saker som behöver åtgärdas under de här veckorna, vet bara inte riktigt hur jag ska hinna. Det är själva sjutton att jag inte klarar av att hålla stressen i schackt helt och hållet....

I går åkte vi ner till Göteborg för en tripp över helgen. Tjejerna är med sin storasyster på Liseberg. De hängde på låset imorse och är fortfarande där - undrar hur de kommer att må när de kommer tillbaka till hotellet? Jag tog med mig gubben och åkte Paddan istället, ett betydligt lugnare nöje.

Jag blev lite förbluffad idag, fast på ett positivt sätt.

Jag hade bestämt mig för att jag idag skulle äta årets första och enda mjukglass. Mjukglass med strössel är en riktig favorit och jag klämmer lätt ner en stor strut....

MEN, det gjorde jag inte idag. Jag köpte mjukglassen, åt och tyckte att det var gott men sen sa det stopp. Faktum är att jag faktiskt slängde halva glassen och det kan jag lova, det har aldrig hänt förut. Det blev för mycket och rent äckligt. Jag satt länge och väl med min halvätna glass i handen och försökt få i mig lite till, lite till men det gick verkligen inte, det smakade inte bra.

Samma sak hände mig när vi var på Cypern. Det finns något som heter Tiropita, vilket är en typ av bakverk med ost -  Fetaost inbakad i filodeg.

Hur fett som helst men en gammal favorit som jag lätt kunde trycka i mig när jag bodde där nere. Men inte den här gången. Efter mycket letande så hittade jag Tiropita i en affär, köpte den och började äta den tillsammans med en kopp kaffe. Första fyra tuggorna var helt underbara men sen vart det äckligt, det gick inte att få ner mera. Även den åkte sen, halväten, ner i papperskorgen.

Jag är inte speciellt ledsen för det, snarare väldigt glad men jag tycker att det är lite märkligt. Jag som alltid har kunnat trycka i mig saker utan eftertanke - på något sätt känns det som att kroppen säger stopp nu. Vet inte om det rent vetenskapligt kan vara så men det känns så.

Det ska bli spännande framöver att se om det här var två engångsföreteelser eller om jag kommer att fortsätta känna så.  Jag hoppas naturligtvis att kroppen ska fortsätta hjälpa mig att avstå från sånt som inte är nyttigt för mig.

Nästa helg ska jag gå en grundläggande kurs i Ayur Veda, det ska bli spännande. Har nosat lite på det förut men det är alltid roligt att fräscha upp kunskap.

//Anna

De två veckorna gick som vanligt alldeles för fort - jag hade gärna stannat kvar flera veckor till. Vi har haft en härlig semester med mycket bad och även hunnit med att träffa min mans bröder med familjer vilket var roligt. Det är fyra år sedan vi var nere sist så det kändes härligt att få umgås igen. Kulturen på Cypern handlar, som på alla ställen kring Medelhavet, mycket om att umgås kring mat. Vilket kan bli lite krävande när man som jag behöver tänka på vad man stoppar i sig.

Nu är jag på landet i Grisslehamn, Roslagen, och njuter av mina sista semesterdagar för den här gången. Idag har jag klippt och huggt ner träd, rensat rabatter och krattat i nästan 6 timmar - riktigt kroppsarbete vilket jag njuter av i fulla drag. Jag älskar att fixa i trädgården och använda kroppen ordentligt. Jag ställde mig på vågen vi har här nu på eftermiddagen och den visade på 86 kilo. Med tanke på att jag vägde 85 kilo på morgonen när vi åkte ner till Cypern för två veckorna sen, så känns det som att jag har lyckats hålla vikten bra under semstern.

I går kom jag faktiskt i ett par shorts i storlek 44 som jag inte har kunnat använda på länge. De satt tajt, det ska erkännas, men jag kom i dem......

Nu är det fullt fokus på nästa fem kilo som ska bort ! Start i morgonbitti med 1,5 timmes stavgång.

Jag har nu tre veckors arbete framför mig innan det är dags för ytterligare två veckors semester. Det innebär tre veckor med rutiner och träning.

//Anna